Byavägen sedd från Farbror Williards Bilden tagen av Evert Larsson 1954 Inledning Fäboliden ligger vid Stöttingfjället på vägen mellan Öravan och Kroksjö. Fäboliden har utvecklats ur ett fäboställe under Anders Mårtenssons nybygge i Öravan. År 1787 sålde Anders Mårtensson fäbostället till sin bror soldaten Nathanael Mårtensson från Ljusvattnet Burträsk för 55 riksdaler, 25 skilling och 8 runstycken i silvermynt. Bosättning från år 1787 enligt den sten som är rest vid byns infart. Historia Den första fotogenlampan inköptes till byn 1876. Det var en 8 linjers lampa med oljehus av mässingplåt. År 1940 bildades Övre Öredalens Elektriska förening och 1943 fick byn elektrisk belysning. Den frikyrkliga väckelsen som under åren 1912-15 gick över Fäboliden och bygden runt omkring. En fri församlng bildades 1920 då byggdes även ett kapell, detta revs senare då det var i "så dåligt skick att det vore bättre att riva och bygga nytt". Det nya kapellet används ännu idag. Vid vägomläggning på 1960-talet fick byn gatlycktor. Tidigare inhägnades byn och vid infarten vid "Gottfrids" fanns en grind, på sommaren användes ett sk. "kotå" en slags gata som kantades av sommarladugårdar för att föra korna till sommarbete, till detta anställdes sk. getare. Den siste getaren i byn var Rolf Eriksson. Denna gata finns fortfarande och om man vandrar västerut på den kan man se flera av sommarladugårdarna ganska intakta. Skolgång 1842 infördes allmän folkskola i Sverige men inte förrän 1872 kom den förste läraren till byn. Han hette Hans Holmgren. Det är troligt att han åkte skildor mellan de närliggande byarna och undervisade några veckor på varje ställe. Carl-Fredik Carlsson (född 1860) gick sammanlagt tre veckor i skola. Hans son Ludvig (född 1904) fick däremot undervisning i 5 terminer. Fram till mitten av 1930-talet fick byarna dela på en lärare. Disciplinen var hård. Med hjälp av katekesen och riset skulle barnen uppfostras i Herrans tukt och förmaning. Man fick lära sig läsa, skriva och räkna men även skulle man kunna rabbla katekes och psalmverser utantill.Det ansågs överhuvutaget inte så viktigt att gå i skola. Bristen på mat och kläder, kampen för överlevnad, gjorde att många barn fick en mycket bristfällig undervisning. Något riktigt skolhus har aldrig funnits i Fäboliden. I början av 1900-talet undervisades "däri Kall-Gideons storsal´n". Som skollokaler nyttjades också Carl-Fredriks sal´n och Boströms sal´n. I mitten av 1930-talet byggdes "affärshuset" ut för att fungera som skola. 1942 gick 23 barn i skola i Fäboliden. 1947 flyttades skolan till Algot Solbrants hus. 1957 - 1960 undervisades skolbarnen i kapellet. Efter 1960 fick barnen från Fäboliden åka skolskuts till Öravan och Vinliden. Jakt För de första nybyggarna var jakt nödvändig för livsuppehället. Järven kallades för "fårahjordens fasa", järven ställde till med rena blodbaden när den kom åt. Fällor kallade "stock", användes för ekorrjakt. Dessa gjordes i skogen på så sätt att man klöv en träkubbe av c:a en halv meters längd och omkring 7 á 8 tums (7,5 - 10 cm) i diameter: så slog man in två kilar i något träd eller där det stod två träd invid varandra och lade dit den kluvna träkubben. Mellan halvorna satte man in ett stickgiller likt det som användes för att fånga råttor. Till bete använde man svamp (av släktet skivlingar)som plockades sommartid och torkades. På detta sättet blev jakten billigare, då krut kunde vara en bristvara p.g.a. att det kostade för mycket. Fredrick Natanaelsson, som var en duktig jägare, fällde med sin flintlåsbössa (sk. storbyssa) två björnar i slutet av 1830-talet. Det fanns förr ingen direkt jakttid. Fågel och skinn avyttrades på marknaden i Lycksele. Johan Boström, David Forsgren, Hjalmar Johansson och Göran Andersson jagade älg under slutet av 1940-talet. Inte förrän 1954 sköts den första älgen av Karl-Johan Eriksson. Jakt som nöje tillhör nutid. Näringsliv Förutom jakten fanns det näringsgrenar som gav Fäboliden den största kontanta inkomsten under denna tid (1840-talet), detta var salpeter- och pottasktillverkningen. Salpeterstillverkningen började på våren för att bli färdig någon gång på vintern, då den kördes till Umeå för avyttring. Priset var när det var som högst 10 kronor pundet. Pottasktillverkningen gick avsevärt fortare. Priset var omkring 4 kronor pundet. Det räknades till bättre förtjänst på pottaska än det blev av salpetern. Tjära brändes mest för husbehovs. Då på 1840-talet betalades det för denna produkt 7 á 8 kronor per tunna vid Umeå hamn. Affären Under naturhushållningens dagar levde man av markens gröda och det djuren och skogen gav. Kaffe, salt och socker inhanlades i Lycksele under marknadsdagar och kyrkhelger. 1891 den 5 maj fick min farfars far Anders Andersson handelsrättigheter, det dröjde ändå till 1918 innan Johan Boström satte upp hyllor i köket i Gottfrids hus och byn fick sin första riktiga affär. Innan dess var det vanligt att gåtill Öbergs i Öravan eller till "Jon Jans´n, i Bjurträsk för att handla. 1927 bygdes den byggnad som blev bagarstuga, sommarsuga, skola och affär. Mellan 1947-1971 var huset bara affär. Humana öppettider tillämpades och affären var öppen så snart någon behövde handla. Många fick handla på kredit och den snälle farbror Johan gav ofta anstånd med betalningen. Rolig historia om glass Det var en varm sommardag någon gång på 1950-talet. Glassen har gjort sin entré i byn. Inne i affären står två flickor och äter jordgubbsglass. In kommer farbror Ferdinand, byns lustigkurre. "Va äre för knöbba je et"? frågar han. "Prova", säger expediten med ett finurligt leende. farbror Ferdinand köper glassen, stoppar den i fickan och förkunnar glatt. "Nu gå jag och mjälk koen", "Gör hä" säger flickorna och fnittrar hejdlöst över hur de ska bli i farbror Ferdinands byxficka. Nutid 2008 fick Fäboliden bredband via glasfiberkabel som fästs på lyslinjens stolpar sedan i byn nedgrävd till nästan alla fastigheter. En stor begivenhet i byn är "Stormötena" som hålls 2:a el 3:dje helgen i juli i kapellet, stormötena samlar 90-100 besökare varje år. 2009 fanns 11 bofasta mantalskrivna personer i Fäboliden, medelåldern är ca 67 år. Då det är många som har sina rötter från Fäboliden kan det vissa helger och sommartid vistas över 50 personer i byn. Källa Häftet "Fäboliden 1787 - 1987" utgiven inför 200 års jubileet 1987.